Är det inte märkligt hur vi minns
stockar och stenar
Stubbar och mossa
Hur vi memorerat varje liten stig
Myrstack, sen barnsben
När vi går i svampskogen och
plockar svamp

Du vet
På ett ungefär eller mer exakt
Hur många stövlar det krävs att komma till
kantarellerna under granbarren
framför stenen mellan björken och aspen

Du vet var taggsvampen gömmer sig
Var trumpetsvamparna håller orkester
under ormbunkarna
och hur trattisarna kryllar i publikhavet
Du vet att Stolt fjällskivling står högt
vid vägkanten och liftar med hatten i vädret
och du kan ett gott recept i bakhuvudet
på en stensopp
Nämligen...KarlJohansvamp

Du minns dumleklubborna
du och dina syskon fick av pappa
som små knattar i skogen
och svampställena som blev syskons
eller ditt
och svampställen som blir
bevarade hemligheter som går i släkten
Du känner till vitmossebergets
knastriga feeling

Men människors namn och ansikten
Glömmer vi

Och så kommer en gul monstermaskin
med sina sylvassa klor och
djärva sågar och avverkar.
Och plötsligt ser vi dom där stenarna i ett annat ljus.
Och ett kalhygge med hallonbuskar får liv
efter flisorna som lämnats kvar.

Det är en märklig syn
Men kanske överger vi aldrig nåt inom oss

ändå