Raderna vandrar villovägar i våra spår, som ystra snöflingor på sin väg genom vinternatten. Landar den sen på min tunga, utsträckt för att möta, sväljer jag, sväller jag, svansar de framför min färd. Och solen glittrar längs min väg. Den du strött med honung i mitt sköte. Med stadig hand längs mitt ryggslut. Och så kände jag doften av schersmin när du sa mig att viska i ditt öra.

Stilla mig. Väck mig när natten faller över de gyllengula fälten. Stryk mitt hår och håll min nacke. Lägg din kropp under mina höfter och vandra längs mina kurvor. Sök svaren i mig och berätta vad du finner. Jag finner. Dig.

Och när dagen nått sin punkt ska jag känna dig. Låta dig stilla dig. Vila i min mun.