Still vilar tiden nu, så skör i sina bojor

från unga som vill bli vuxna till vuxna med

åldersnojjor.

Men där ljusen brinner denna

slöjveka afton av död,

Är vi alla enade på någotvis runt levnadens

surdegsbröd.

Minns vill vi och tankar rörs 

Hjärtan längtar och samtal förs,

Tårar trilla och händer känns tomma

Mot den som vi längtar men som

aldrig mer ska komma.

Så, åtminstone denna kväll låt kiv

åt skogen fara,

Sitt ner ibland människor, vi är blott

grånande skuggor bara.

Minns vår litenhet mot tidens

villfarheter,

Det är trots allt allhelgona,

Eller halloween, eller vad det nu heter.