Redan medlem?
Logga in
Håll i, håll ut/porträtt
Så lägger den första flingan an tonen denna sista timme av höst, Som ett djupskimrande täcke om oss Att värma och skänka tröst. Len som aftonsången, trots kylan den berör. Våra skräckslagna hjärtan, Så som vi bävat inför.
Till det som nu kommer, ingen sång ännu nynnad är, inga skalder i vår tid gjort anspråk På att veta vartåt detta bär, Inga tangenslag har blivit slagna Inget ord till att skänka tröst nej, Bara en vilsen flinga, som väver en filt åt höst.
Den väver av kristaller, skinande rent och skört Nya mönster gör den, en ansats av något aldrig tidigare hört Ej heller jag är vald att visa det som är den dalande flingans enda hemlighet. Håll i, håll ut, en vinter blir alltid till en vår Då tynar första flingan bort men värmen den gav består.
Bunden vers
(Rim)
av
Yrre
Läst 150 gånger och applåderad av 3 personer Publicerad 2020-11-18 15:00
|
Nästa text
Föregående Yrre
Senast publicerade
av vinge given bli vitt utöver Rista ord/ur liv vaRat/porträtt sitT gro/porträtt böJd viDhäftad Se alla |