Kära Du, min poesivän ... dina svar, dina ord är guld värda för mig, som man skulle ha sagt föri tiden - ack ja vad säger man idag... jag gamla gumman idag .. när du skriver om BOKEN, kan du tänka dig, jag har svårt att komma åt vilken du hänvisar till... alltså BOKEN ... hm vilken bok menar du? OHHH, vad jag tycker illa om dessa stunder, när minnet sviker mig ... ah...
Och alla dessa böcker... jag har alltid älskat böcker. Jag levde ju största delen av min barndom i Helsingfors, på Lappviksgatans slutända nr 31. På motsatta sidan låg det gamla sjukhuset (nåja, nu hände det igen ... jag glömde sjukhusets namn.. pust).
Men vidare i denna snåriga terräng: Lappviksgatan slutade vid järnvägen för frakttåg. Tågen tuffade förbi nedanför mitt hems fönster som var i tredje våningen. Den stickande lukten från tågets lok var nästan uthärdligt, den var tjock, grå och nästan kvävande. Men så blev det liksom en bedrift att stå ut med fanskapet, och andas på nytt in lite friskare luft. Jag lyckades! Här sitter jag gamla gumman med små rester av tågsotet i lungorna - men ingen vet hur stor denna rest är... No problem...
Ja men om böcker: Det tog ca 1/2 timme att komma från mitt hem till Helsingfors huvudbibliotek, på den tiden, det ståtliga Richardsgatans biblioteket. Jag kan ännu känna lukten eller skulle jag säga doften av böckerna när man klev upp för trapporna och kom innanför dörrarna till detta underbara bibliotek. Jag kunde sitta många timmar i någon liten mysig nisch, i fåtöljen med en av de många sägenomspunna böckerna i min famn, och bara njuta. Jaa du min vän, de böckerna de ligger innanför hjärnans märkliga subtanser.
Märkte att det var omöjligt att kopiera bilden av mitt ståtliga barndomsbibliotek, tills det blev midsommar 'nådens år, 2021 då jag klarade av att få in denna beskrivande text:
I väntan på den bästa av somrar!!!