Tänk att hon väntade all den tiden. Alla svettiga nätter. Alla oformliga kroppar. All sprit. Och all längtan. Tänk att hon valde att stanna. Höll händerna runt anklarna. Släppte aldrig det mjuka greppet. Tänk om hon visste att den dagen skulle komma när friheten sjöng i alla rum. Att hjärtat en morgon skulle vara rent och bröstet lent.

Jag vill inte räkna dagarna. Men så ler jag när jag tror mig veta att de som är kvar är fler.