Mina metaforers primater slår upp ögonen.
Kryper, krälar.
Börjar så småningom gå och stå på egna ben.
Evolutionen.


Utmärkande poetiska drag är:
Större hjärna. Kraftigare käklinje och
kombinationen av diftongernas bipedalism.
Förmågan att använda verktyg,
kläder och finmotorik.
Tänka abstrakt.
Visa kroppsspråk och känna empati.

Och tillsammans utvecklar orden små bisamhällen:
religioner, teknik, vetenskap och nya konstarter
och även “flugan” the w.w.w och influencers.
Och även liftare som åker snålskjuts på min
kroppsvätskas lustgas.


Och att poesin ibland utsmyckas med accessoarer,
halsband, keps och en YSL-väska.
Tyder på en självmedvetenhet om “livet efter detta.”
Att poesin kan bli mumifierad på bibliotek.
Begravas med tidningsupplagor och att folk
kan googla och släktforska efter mina dikters ättlingar.

I den biologiska termen eller utan
inbördes ordning.
Step by step bland fotnoternas primater.
Kromosomernas X X L. Allt från:
Homo habilis, Homo erectus,
homo neanderthalensis, homo sapiens idaltu...
homo sapiens sapiens.

Till homo erytmus och homo poet.