Skottet i Sarajevo
jag föddes för 20 år sen
från mynningen
av en Kalasjnikov
när mamma kom
sköt pappa av en salut
där var jag
av gnistan från avtryckaren
som startar skogsbränder
jag blänkte
som en silverservis
när jag flög från
biblioteket till skolbespisningen
när jag delade luftmassorna i två
de som var med mig, de som var mot mig
jag var full av moln
tills de påpekade att jag var bly
jag skar vattenytan i simhallen
där jag satt ensam på flytslottet
som en sjöman utan skuta
när alla hade gått hem
jag spräckte rutan till klassrummet
där tjugotre ungar
lärde sig multiplikationstabellen
jag trodde de tjöt av förtjusning
de skrek av skräck
jag tog mig igenom säkerhetsglaset
till brandlarmet
hela skolan fick utrymmas
som om jag vore en jävla bomb
jag hittade en väg genom nyckelhålet
till mitt egna rum
där låg du, bästa broder
och satte på tjejen
som kunde få mig att falla
raklång till golvet
jag såg en parad
långt nedanför mig
för kulor av guld
med medaljer kring halsen
jag trodde den var för sådana som jag
när jag kom närmre såg jag hur de pekade finger
jag plöjde genom marken
ner till kloakerna
där fimparna flöt
som skeppsbrutna
från sina marlboroaskar
jag krossade era ölglas
spillde ner era skjortor
lugna ner dig sa dem
get your act together liksom
jag frågade dem om
deras rövar ofta fattade eld
bara sådär liksom
som min
jag penetrerade mitt egna varma kött
den enda jag fick på fall
var mig själv
tjugo år tidigare
föddes du
från mynningen
av en Kalasjnikov
när din mamma kom
sköt din pappa av en salut
du öppnade ett hål i min tapet
punkterade artärer
och slet upp bröstet
sen for du ut på andra sidan
för att hämnas
avfyrade jag skott i alla riktningar
jag träffade en ung tjej i bröstet
nu ligger hon på min säng och gråter
ett skadeskjutet djur
jag for in mellan hennes ben
ut ur röven
helt oberörd
du ven genom
kylskåpet
brödrosten
skar upp revor i tapeten
och dödade min hund