Vinden drog igenom ett silkespapper som
lätt fladdrade till i sina hörn, det vek sig på mitten och inget blev som förr.
Ty vikna silkespapper kan styra en vind genom bladen, flyga i väg över vintrig
äng och sedan landa på ett tak i staden.

Där kan fiskmåsen, vild och vacker när våren
kommer på, bädda sitt näste till ungarna
små, se så de växer fjädrarna sprätter
och det är ju inte något konstigt med det
silke är ju den växande puppans hemlighet men, vart tog då vinden
vägen?

Jag tror den mjukt kom till mitt som en saga i förrgår natt, blåste helt lätt
mina drömmar till att färdas tillräckligt vitt som att tro att fiskmåsen bäddat boet sitt

med silke som vikts, som färdats en äng,
för att landa drömmar till mig i min säng.