Du har ett rum, ställt din stol på plats, fyllt skafferiet.

Din kudde har funnit sängvar men

du är inte där.

vinden har  fångat dig, fört dig vid skog och bäck som brusar.

Jag hade velat se dig så, en mossa på stenen i vattnets mitt, en spor som ger sig av på en resa när sommaren tar slut.

Jag tror att du har en regnbågssjäl.

Du har alltid lyst precis när regnet slutat

sjungt dina sånger efter storm.

vi vet var du hör hemma, resesjäl,

där drömmar håller veteax mitt i vintertid,

du är alltid blommande så.