Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 


o ve ... o fasa - min urgamla hjärna .....


ACK

det var en gång

i unga

vigulanta år

då hjärnan stod mig bi

utan anstängningar

utan felsteg

utan blamage

 

men nu är nu

i gamla år

då hjärnan struntar

i mig

 

och jag får klara mig

bäst det går

 

"Sjung i studentens
lyckliga .... " (minns ej mer...)

 

(bilden egen: 'Anno da Zumal)

 


Fri vers (Modernistisk dikt) av Monika A Mirsch VIP
Läst 185 gånger och applåderad av 13 personer
Publicerad 2022-05-13 09:18



Bookmark and Share

  Solweig Jansson VIP
Fin text om förändringar i tillvaron, som man tvingas hantera. Samtidigt kan man finna tröst i ( fick jag veta när mor fick en stroke ) att det bildas nya hjärnceller så länge man lever och de nya kan ta över funktioner som skadats.
2022-05-19

  Bibbi VIP
Så tänkvärda ord.
2022-05-14

  Eva Helene VIP
Rakt på sak och utan krusiduller beskriver du en av åldrandets vedermödor, ack ja!
2022-05-13

  Blomma-Stjärna VIP
mycket fint foto!
2022-05-13

  Blomma-Stjärna VIP
tänkvärd text om att bli gammal och uppleva svikande svikt i steg och hjärna; huden rynkas, minnen förändras, önskningar likaså... man kan få uppmaningar att kämpa emot, inte följa minsta motståndets lag - - - men vad kan man göra annat än att leva så bra man kan?
2022-05-13

  Sparvögat VIP
Tidens förändring får minnen att försvinna men livets stigar kan skapa nya..
2022-05-13

  Kungskobran VIP
Vilket är att föredra, åldrande uppifrån och ner eller nerifrån och upp?
2022-05-13

  Eva Langrath VIP
En dikt som talar till mig om åldrandets förändring.
2022-05-13

  Gunwale VIP
”…hjärnan struntar i mig …”
Jo visst klarar man sig nog ändå — fast det beror på vad man menar med att ”klara sig”, förstås …
2022-05-13

  Maria Sundelin VIP
Livet går upp och ner
Kramar
2022-05-13
  > Nästa text
< Föregående

Monika A Mirsch
Monika A Mirsch VIP