En natt slutade du se upp på natthimmelen

Slutade att försöka räkna stjärnorna

En dag slutade du drömma om kärlek

En dag slutade du tro på att få vänner

Det började så förrädiskt enkelt

han stal en stjärna i taget för dig

En dröm i taget

Knuffade bort en vän för du hade ju "honom nu"

din natthimmel mörknade sakta men säkert

din bild av kärlek blev mer och mer bitter och förgiftad

din ensamhet växte

för vet du vad?

Han var avundsjuk

han kunde inte se på stjärnorna

han visste inte hur man älskar

han hade aldrig haft vänner, inga riktiga vänner

Det Du hade

Var det han ville ha

Han ville ta

inte få dela .... Bara TA

för om inte han fick ha... skulle ingen annan få ha

Inte du ... den han påstod sig älska

men om det var kärlek? 

Han kanske trodde det...

men han gav inget till dig

bara lämnade en förgiftad värld som han skövlat

för om han inte kan, ska inte du eller någon annan heller kunna

Han stal dina stjärnor

men våga se att de kanske.. ja kanske kan finnas kvar

upptäck en till att börja med

Hitta det där ljuset du en gång drömde om

Låt inte det mörker som slukat honom få svälja dig

Bänd isär de där käftarna av hopplöshet

Det är inte enkelt eller lätt

det ska gudarna eller demonerna veta

men om han lyckas med att få det där mörkret att svälja dig

om han lyckas att få ner dig i samma svart avgrund

där han känner sig hemma

då har han fått äta upp din själ

stjäla dina stjärnor

som det svarta hål han är

och det 

vore inte att vara du 

det vore att vara en slocknad förbrukad stjärna

utan energi

konstant trött

konstant ledsen

det är inte du min vän

du känner dig cynisk

du känner att kärlek är ett skämt

du känner att vadå.. du har gett och vad fan har du fått

du känner att det han kallade kärlek

var smärta, sår, blåmärken, sparkar, stryptag

både på kropp och mest av allt din själ

det känns kanske så

men jag hoppas

att någonstans djupt där inne

finns det lite glöd kvar än

som han inte lyckats släcka

vårda den glöden försiktigt

låt det svarta hålet fortsätta sin ensamma kollaps in i sig själv

utan att få dra in mer av dig

jag hoppas du ska kunna lysa en dag igen

hur svagt den än må lysa

så kommer det ändå vara mer bländande än den starkaste sol du någonsin stirrat in i utan solglasögon

Han är rädd för Ljuset, Kärleken och Vänskapen

För då måste man våga ge, villkorslöst

Han kan bara Ta, Stjäla, Slå till sig sig

Som den tjuv han är

men du min vän

ska inte bli hans bleka mörker som faller runt hans svarta avgrund

det känns kanske hopplöst

säkert flummigt

men Han såg allt du hade

Han vill stjäla allt

Han kunde INTE hantera det

och ja Han stal det och förstörde det .... 

Men du är fortfarande du.. djupt där inne

i askan

bor du och din glöd

jag ser dig min vän

jag ser din glöd

jag hoppas en dag

att du ska börja se stjärnorna igen

inte bara hans mörker