Vill sa hösten när mörkret kom,
vill av allt som är ditt.
Gör som löven, sa hon
fall vindlande, våga resan fritt.

Ty Hon fångar när du faller mot,
när livsorken faller som tårar.
Det hon kan lova alla de sina
är en vila i höst och
sedan kommer alltid vårar.

Så våga du människa röra vid
det finns stigar och sagor för det.
Och sen hur ett döende löv får frid
är jordmoderns hemlighet.