flash, yiha, som ett forum, Vunnet.

Som hon flämtade efter allt var

utlandet, skriftat.

Så vankade timmarna sin tid,

ritade sitt mönster, höll regnbåge

där bara moln viskade utan minsta

fukt.

Det förflöt år och jord pyntade årstid 

mossan groddade svampar som talade

med träd och jord och allt detta höll

sin förgrening.

Det var bara hon som tvekade i sin

förening ty

Tid är en outalad evighet Mellan vattenfall disk och

outforskade vandringsvägar, obäddade

sängar och den där kyssen, men 

Det är bara vi som väntat, som ej förmått tala,

bara vi som vet.