Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
en dikt direkt ur märkligheten..


jag längtar ditt leende

 

Så kunde jag inte stanna i ditt
gränsland. Inte heller kunde
jag lämna dig där. Det enda
sätt jag såg var att riva mina
murar. Ja, du hörde rätt.

Länge skrapade jag mest
murbruk. Det var när jag
pratade. Stenarna föll
när jag började lyssna.


Fri vers av kerstin skriver VIP
Läst 121 gånger och applåderad av 12 personer
Publicerad 2023-09-06 22:34



Bookmark and Share

    Lars Gullberg VIP
Man kommer verkligen nära din poesi Kerstin. Den verkligen väger på kanten så igenkännande. Tänk så lite det behövs för att totalt förändra öden. Jag känner så igen murarna.

Har alltid älskat din poesi. Så glad att du skriver
2023-09-07

  Gunnar Hilén VIP
Oj en sån vändning ! Stiligt beskrivet.
2023-09-07

  lodjuret/seglare VIP
En del murar är av glas, så att älskande skall kunna se varandra plågas, då de är för avlägsna sina egna sinnens möjligheter.
2023-09-07
  > Nästa text
< Föregående

kerstin skriver
kerstin skriver VIP