Hon tände ljusen där allt kallt

kom sig vid, som en slags

förlossning emot vintertid.

Och som lågorna tände ett skimrande sken

och mörkret drog sitt längre ifrån

visste hon vart modet kom ifrån.

Ty ljus håller vi, Ur hjärtat det färdas

att i det svåra  böjas, härdas

Mod det föds ut gnistan av hopp

ur kärlek som har modet att säga stopp.