Jag har minnestenar lagda
över tid som förflutit,
ett dis i minnets banker,
som varsamt har slutits.

Steg som bär visor
över hjärtats små torg,
som blandas med glädje
och även med sorg.

Jag vill ge dem till en vinter
kanske vid jul där ljusen tändas,
som en saknad över det som varit
där som tidevarv ändas.

Dock vill jag se dem helst
uti vackraste sommartid,
När livet var som starkast
minnet tar vid