Du har ett följe, vinter

det bistra, kyliga kalla.

Dock i ljus för du en elegans

som den stoltaste av alla.

Och jag ser dig, har dig fastän

viljan har motigt att gå.

Det är ju våren  jag längtar till

dit haven har mod att slå.

Där hjärtat är rosenknopps röd

löv känner vid en kind,

Så hav ditt under norrsken, kyla

nen jag tränger juni vind.