Gotta get up gotta get up gotta get up

att man överhuvudtaget måste övertala sig själv, men visst
(det är inte jag som har valt musiken men tack och lov så har de gått)
jag är på gymmet, som vanligt, det är så jag håller mig i schack
Om man är ensam är det världens bästa plats

de tror att man blir kroppsfixerad där, bland alla speglar
men det är inte sant, på gymmet är jag odödlig
det är när jag går därifrån som jag blir ful och svag och gammal

för tiden går, den gör ju det
om jag kan sägas ha någon form av intresseobjekt nu för tiden så närmar de sig femtio alla två, how sickening is that
Sist jag såg en femtioåring på lite för nära håll var jag ca 32 och jag minns det inte som en vacker syn
men inte ens jag står still i tid: jag var 37 jättelänge, sedan 38
snart blir jag 43 (trots det blir jag kallad ungdom på jobbet)
Systemet lurar man dock inte:
de brydde sig inte om att kolla leg sist jag var där
och pensionskuverten duggar tätt i den digitala brevlådan såhär års
vilken grej - obs, helt betoningslöst.

på tal om det, när sprang jag ens 43 kilometer sist? det måste vara snart ett år sedan sist och det var inte ens på tävling
jag har tillåtit livet bli lite väl enkelt på sistone

Det var så lätt att släppa taget
jag måste inte längre någonting

jag har börjat glömma känslan av att vara tvungen
Jag saknar det, att åstadkomma någonting