På en strand på vackra Österlen

gick jag en tidig gryning för att möta solen

på sin uppstigning vid horisonten

men istället möttes jag av sju änglar

vars hår var havets vågor och deras särkar

var själva stranden.

Jag fick av dom veta att jag naken och sårbar

skulle lägga mig på en kulle och där invänta

nattens ankomst för att få svar på var du finns

var du lever, var i världen du befinner dig

just nu, om du är lycklig eller om du fortfarande

lider i din sargade själ, för jag älskar dig fortfarande

och för alltid.

När solen går ner ser jag skuggorna nere i skogen

som rör sig mellan träden som om dom kommer

med ont uppsåt, eller ett farligt varsel

men ingenting händer där jag ligger och spanar

fryser och längtar efter svar.

Med morgon daggens dimma som rullar över

den gamla tjärnen formar sig en gestalt, en ande

en vålnad ett spöke eller en förlorad själ,

och jag ser nu att det är du min älskling

du ser så ledsen ut..

Och då vet jag

du finns inte här längre

och jag gråter i sju dagar

och jag undrar om du någonsin fick 

min slängkyss jag skickade med

Nordanvinden