Jag och du

var intill varandra.

Du satt precis mitt

emot mig.

Fast att du var

så nära mig.

Så möttes våra blickar aldrig,

inte ens för en sekund.

Efter allt som har hänt,

så kunde vi aldrig prata ut.

Om oss.

Fast det egentligen aldrig fanns

något oss.

Mitt hjärta behövde få

tömma alla ord,känslor och tankar.

Men ditt hjärta försökte

aldrig nå mig.

Och när det var dags att ta farväl,

ville jag inte skaka hand med dig,

Ta farväl.

Varför?

Du och jag pratade

aldrig

och helt plötsligt vill du

önska mig en trevlig resa hem.

Nej tack,behåll dina ord.