Mjuk september, mörkret bland löven och grenarna.

Gulskiftande droppbelysning markerar mina steg,

skuggorna växer, krymper, växer igen i takt med

att hemma kommer närmare och borta allt längre

i fjärran.

Jag följer en puls i mina steg.

Är ensam, det är natt.

Och nu hör jag Hasse Aros röst:
\"31-årige X var på väg hem från festen - då slog rånarna till.\"

Mina steg har inte sällskap, men de håller takten.

\"Var rånarna ute efter någonting annat?\"

Vägen. Stegen. Löven. Kvällen.

\"Väntade de på offret?\"

Stegen.

Mörkret.

Takten.

Stegen! Stegen! Stegen!

\"Mer i Efterlyst - efter pausen.\"