Kanske är det så

Har alltid haft lätt att fastna
för sådant jag inte kan nå

Betraktar gärna på avstånd
och gråter när ingen ser

gråter över ofullständigheten
men vågar aldrig tro på något mer

Rädd för att söka något närmre
något jag tror mig kunna nå

För att sedan se att detta något
befann sig ännu längre bort ändå