När vi är bortbjudna på middag
Brukar jag få fulare glas än alla andra vuxna.
Dom andra kan få vackert svarvade glas på hög fot
Kanske till och med individuellt utformade glas
Direkt ur glasblåsarmästarens hand.
linjer och mönster där ljuset bryts
färger som skiftar…

Mitt glas är
Utan fot
Massproducerat
Och billigt
fullt av små repor,
Såna där som det blir efter X antal vändor i diskmaskinen

Så här har det inte varit jämt
Det började när jag blev helnykterist för tre år sen.
När jag valde att bryta mot alkoholkulturen
Sånt gör man inte ostraffat …

När värdinnan förstår att jag är helnykterist,
säger hon oftast någonting högt och positivt om nykterhet,
samtidigt som hon snabbt plockar bort husets finaste glas
från mitt kuvert
och ersätter det med ett sånt där glas
som det inte gör så mycket om nått barn skulle råka välta…

Barn har goda ögon för detaljer.
Vad lär dom sig, om mamma bara serverar vin i dom finaste glasen?
Lek med tanken att hon gjorde tvärtom.
Jaså, du vill dricka vin, då kanske du ska ha ett lite robustare glas?
Men du som dricker vatten, dej vill vi förära husets vackraste.
Och nubben serverar vi,
för säkerhets skull,
i plastmugg med dubbla handtag och sugpip.
En olycka händer så lätt!
Ja ni vet, där vinet går in går vettet ut.

Det är så dubbelbottnat – det där med alkohol.
Samtidigt som Det finns en skam i att dricka,
finns det också en glamor i att trotsa skammen.
En guldkant på tillvaron.

Men det där är inget man får säga öppet.
Officiellt är alkohol fortfarande någonting farligt och dåligt.
Glamoren är en hemlighet som barnen ska få upptäcka först när dom blir vuxna.
Som en sorts initiationsrit.
Sex år, börjar man skolan,
15 år, får man köra moppe,
18 år, får man smaka på vin under ordnade förhållanden…

Till dess måste vi alla låtsas som att det är bra att avstå från alkohol
- fast de flesta av oss egentligen inte alls tycker det.
”God förälder” kanske till och med ser med en sorts ömhet på den första fyllan
– det var väl tur att det hände med fotbollslaget,
bland kompisar,
tur det gick bra… Tänk så stor han har blivit!

Och Jag,
jag hjälper ”god förälder” att sätta alkoholen på en piedestal
Som nykterist
Spelar jag med i det här spelet.

När jag accepterar att bli serverad mitt vatten i ett fult glas –
stämmer också jag in i den mäktiga kör som dag och natt lovsjunger alkohol

I barnens ögon blir jag undantaget som bekräftar regeln…
I dom vuxnas ögon, blir jag en sorglig asket – en tråkmåns.

Så vill jag inte ha det.

Nästa gång vi är bortbjudna ska jag be att få ett lika fint glas som alla andra.
Eller varför inte ett ännu finare – om det finns…
Till mitt vackra
klara
Läckra
Svala
Festliga party-vatten!
Skål för det!