Att bara sitta i mörkret med tårar i ögonvråerna och bara längta efter
sammhörighet, ömhet och kärlek-



är som att ha en grön växt
som hur du än vattnar den, sätter den i solen, pratar med den-
så likväl så vissnar den och dör sakta bort uppgivet.



Man kan inte vid liv hålla något som ändå bara vill försvinna
man kan inte förvänta sig blommstrande tider för den som inte ens vill ta
ett skott


man kan inte beskära en stjälk som ändå inte kan stå stollt i den
vajande vinden


man kan inte byta nog många gånger med jord som helst
för den som ändå inte vill stå med bägge fötterna på jorden



utan dom uppgivna sitter bara kvar där i mörkret som en ensam orkide
och bara vissnar bort.




\"Alla växter behöver näring\"