Han har bara ett ben
sa mamma till mig
- bilolycka eller nå´t

Men han kom med två ben som alla andra
Vi hade roligt, lekte hela kvällen
Hade tänkt fortsätta så…
Han lånade en bok när han skulle gå

Han kom i kortbyxor dagen därpå
och jag såg att han var annorlunda
På platsen för en av sina lemmar
fanns bara plast, skenor och remmar

Jag skrattade, kunde inte sluta
trots att jag såg förtvivlan i hans blick
Jag skrattade och skrattade…
tills han kastade boken och gick

Vi mötte igen efter flera år
Jag som finnig osäker tjej
Han – som det grannaste jag sett
Oblyg var han, van att föra sig rätt…

- Vi har visst träffats förut, sa han
väl medveten om sin charm
Jag rodnade och blev helt stum
Kände mig liten och så outsägligt dum!