Skären yr upp issnö i fåror

att lägga sej på pudersnö

Hon gömmer sej i halsduken

med frostiga ögonfransar

Under isen

En skugga

Hon har väckt den

och nu skiljer bara fyrtio cm

mellan henne och...

... något

under isen

Stum tystnad i evigheten ovanför

Bara hennes djupa andetag

och skridskornas skär

Under isen mullrar hon

spräcker hon

så klagosången brer ut sej

Tystnaden är bruten

Plötsligt får hon en föraning

och håren reser sej i hennes nacke

Hon tittar snabbt ner och ser

skuggan

under hennes framfart

Luften tar slut

och isen kristalliserar sej

i hennes ögon

En förlamning som sprider sej

gör att hon faller

handlöst

Hon ligger stilla

Under isen väntar det

på nästa rörelse

Hon vill inte se

men skrapar ändå

försiktigt

bort nysnön från isen

Avtäcker sin skräck

Det väntar lugnt under henne

avaktar nästa steg

Isen är nu blottad

Mörkret

glider fram

och stirrar upp mot ljuset

Hon blinkar bort dimman och tårarna

som rinner

Bara för att möta skuggan

i sin egen blick

Och medan kylan tränger sej in i hennes

trögflytande blod

och kramar hennes hjärta

vet hon

att hon nu

inte kan fly längre

och hon blir varm

Isen smälter

Hon sjunker

Tills någon

tar emot