thrilleri thrillera del 1- 5
thrilleri thrillera del 1- 5
Del 1

Orkel sprang för livet genom skogen. Kände blodsmak i munnen. Eller så var det rädslan.

Det var gryning och han sprang för att undkomma sina förföljare. Trädgrenar rispade händer och kinder. Boken höll han i vänster hand, krampaktigt. Måste hinna fram. Hundarna skällde hysteriskt. Det lät inte avlägset längre, utan farligt nära.

Han ökade takten, men dråsade strax omkull . Det brände till vid ankeln, men han kom på fötter igen. Han var ute på Myrheden nu. Kisade mot vinden, försökte urskilja var mötesplatsen låg.

Hur hade allt börjat egentligen? Suddiga bilder från det förflutna dök upp och han rös.

Del 2

Orkels mor skickades till en avlägsen prästgård. Hon vägrade uppge faderns namn, likaså att någonsin lämna ifrån sig barnet. Hon blev väl omhändertagen. Eftersom pojken hade gott huvud, invigde prästen honom i läskonsten. Därefter slukade Orkel nästan hela prästgårdsbiblioteket.

Modern dog i barnsängsfeber när sonen var sju, och den gode prästen visade omedelbar begåvning för rusdryckers intagande. Kyrkans män styrde och ställde som de tyckte - snart utarrenderades markerna till högstbjudande. När Orkel fyllde tio var planerna på högre skolning bortglömda; tretton vintrar hade förlupit sedan han tilldelats drängplats hos storbonden.

Där var hundarna igen. Han bar på hemligheten. Måste fly.

Del 3

När Orkel på lördagskvällen höll på att avsluta mockningen i stallet hörde han två män prata. Han gömde sig snabbt.\"Jag måste se till att ha boken i min ägo. Prästerskapet kommer snart hit och de får inte finna den. Då förlorar vi allt.\"\"Men far hur ska det gå till?\"\"Du ska ta den när jag pratar med prästen. Det klarar väl du pojk! Orkel ska visa dig var den finns.\"

Den natten sov Orkel i kyrkan. På morgonen skulle han ta boken och fly. Med den innanför skjortan smög han ut i morgonen. Då hörde han hundarna skälla.

Del 4

”Orkeeeeel! Jag vet att det är duuu!” Storbondens röst sköt mellan träden och ut på myrheden. Orkel kastade sig nerför den tvära branten och lyfte på det tjocka grenverket som täckte vallartorpet. Dörren var för länge sedan igenvuxen men en liten glugg till fönster räckte för att krypa in och ta skydd. ”Du, du, du kaaan inte Orkel, din mor vänder sig i graven!!” Rösten var alldeles utanför och Orkel satt ihopkrupen på jordgolvet med knäppta händer. ”Mor, är du här?” viskade han. Ett mjukt ”Nej, men jag är här” hördes strax intill honom och storbonden och hundarna avlägsnade sig.







Del 5

En vagn väntar i gryningen\" sa hon, \"du måste vidare med detsamma\".
Hon hade väntat där i valltorpet, ordnat med proviant.

Ester beskrev noggrant hur han skulle ta sig över den hårt bevakade gränsen, fram till vagnen.

Förföljarna hördes inte längre när han lämnade kärestan.

Den tjocka dimman som rullade in gjorde det svårt att se var han egentligen befann sig någonstans.
Han måste ändå fortsätta, måste hinna fram. Först på andra sidan var han trygg. Där hade han sina vänner.

Husbondens allierade fanns i gårdarna runt myrheden.
Han fick vara på sin vakt, hela tiden.

Inte stanna, inte vila.

-
del 6

Han lade boken i ryggsäcken som Ester fyllt med förnödenheterna. Nu hade han händerna fria och kunde krypa igenom det täta buskaget.

Han letade efter hålet i staketet, det som skulle leda ut i friheten!

Då! Hundarna!

Han kröp ihop under närmaste buske. Kroppen stelnade i plötslig fasa: det prasslade till alldeles bredvid honom och två ögon stirrade på honom. Husbondens hund!

Snabbt ner med ryggsäcken, visst fanns det en köttbit nånstans?

- Ta, Ringo, lockade han.

Med en lättnaden suck såg han hur djuret kastade sig över biten. När det prasslade till igen.

- Ringo, var är du, hördes husbondens röst....