Vill utrycka min glädje över att tillhöra detta bygge, och ha er alla som kolleger och arbets kamrater, ni gör ett mycket bra jobb och insatts för våra vårdtagare eller som jag säger...våra medmänniskor och detta gör ni med känsla och värme - jag vet- för det är vårdtagarna själva som säger det. och vilket kan väl inte vara bättre än att få beröm ifrån dom, dom är alltid ärliga, tänk själva! dom är väldigt ömtåliga, sköra och ut-
satta, och där får man ett varmt förtroende iform av en nyckel, inte bara till deras lägenhet utan även till deras hjärta och deras allra heligaste, och detta är något jag vårdar ömt.

Jag pratar väldigt mycket med mina vårdtagare på nätterna (jag jobbar då) och har byggt upp ett förtroende och vänskap som går utanpå allt annat, därför skall dom ochså alltid kunna räkna med mig som en vän, medmänniska och likvärdig, och som dom kan känna sig trygg med.

Att sitta på någons sängkant och höra om svunna tider av hopp och kärlek, olika arbeten och yrken som inte finns längre, sedan länge döda hustrur och makar, systrar och brödrar, andra släcktingar samt vänner.

Man får ibland höra om soldat historier från 1:a världskriget, och från beredskapsåren 41 - 44 och även Finska vinterkriget med sina frivilig Svenskar, och om dom vita hjälpbussarna.

Om olika uppdrag och arbeten dom haft, för att bara nämna några -
Sjuksköterska i Hong kong som frivillig, skorstens fejare, gårdsmusikanter, officerare, sömmerskor, fabrikanter, landsfiskaler, skomakare, specerihandlare, mjölkbud, fattighusbestyrare, florister,pianostämmare, kreatursstyckare, skräddare, storbönder, fäbojäntor och drängar mm mm och många ut av dessa yrken är sedan länge nerlagda och glömda av tidens tand.

En del av våra gamla bärättar med stora ögon och inlevelse om vättar, feer, troll, näcken, småfolk och andra sägner i skogens mystiska värld.
En del kommer ihåg backa pågarna, ränstensungarna ifrån fattigkvarteren, fotbollsmatcher på bakgårdarna eller på stora vägen med bollar gjorda av gammalt tyg. En del minns med saknad och tillbaka blick när Sverige hadde den berömda fotbolls trion i Italien GreNoLi, med Gunnar Gren i spetsen, några minns väldigt bra när sax och knivslipare gick ifrån gård till gård och slipade saxar åt herrskapet för två skivor kavring och ett glas getmjölk, och ibland hadde dom tur om herredshövdingen var på gott humör så kunde dom få 25-öre, och då kunde dom ta ett glas pilsner och en bit rökt korv vid socknens kaffestuga, eller vid Mor Anna-Berits fik, borta vid soldattorpet, där alla drängar gjorde av med sina besparingar på byns fruntimmers, billig vin, och där vilda rallareslagsmål tillhörde vardagen. Många av dom gamla vill gärna berätta om att dom varigt uppvuxna med invandring, och som vanligare var vid denna tiden, utvandringen. En del talar med glans i blicken om när spårvagnarna var gratis, och en godisstrut bara kostade fem öre nere hos bagaren, och far sin tjänade tre riksdaler på att tälja till pipor åt det fina folket inne i staden, i mångas ögon finns fortfarande minnen ifrån deppresionen kvar, och då man ransonerade om allt, och kupponger samt notböcker var i skriket. Och man berättar gärna om ändringen av vänster traffiken till höger, för det blev lite roliga minnen.
vissa minns mer ledsamt om tiden då jobben tog slut, företag som lades ner, eller köptes upp av utlänska kapitallister. Det bildades skruppelfria fackföreningar som gärna tog till nävarna eller hotade vanligt vettigt folk med påkar för att få med lemmar.

ja det finns inte bara sorg, ledsammhet och förtvivlan hos mina vårdtagare, utan även förväntningar,förhoppningar, kloka och visa anmaningar som jag skall ta till mig, när dom anförtror mig sin visdom, minnen och gyllene berättelser.


Ett gulnande gammalt foto som står på föräldrahemmets sekretär på deras familj, käraste kanske bästa vännen, eller kanske ett kompanjonskap kan vara lika mycket värt för dom, som en bil, dator, båt, eller en köpelägenhet är för dig och mig.

Därför tänker jag vilket enormt fint, tacksamt, ansvarsfullt och unikt jobb vi har! det är det bästa jobbet för den bästa människan, människor med massor av empati, värme och omsorg, för det får du tillbaka i överflöd,
och det är ju inte vem som helst som kan eller bör jobba med detta med
våra vårdtagare - medmänniskor, men ni mina arbetskamrater och kolleger ni kan! jag vet! för det är dom själva som säger det, för dom är våra mentorer om livet, allt dom säger och berättar om livets hårda skola, skall jag ta till mig, dom har massor av erfarenhet, visdom och kunskap som jag kan lära mig, och bli en bättre och ödmjukare människa.

Nattugglan LC