Då vi träffades första gången,
for en glädjens vind genom trä topparnas kronor
och bladen dansade i instämmande harmoni
med våra glada skratt och vänskap
som om den kände att vi var gamla vänner
ifrån forntidens begynnelse

och glädjen smittade av sig på gudarna då dom belönade oss
med sommarens finaste väder med värme och solsken.


För så såg jag dig min vän, som solskenet som far över jorden

som ett varmt duntäcke som började vid våra fötter
och slutade vid horisonten, och bjöd sin värme och glädje till alla

som stod i dess väg. Men även om vår vänskap i mänskliga mått
var kort, så var den för mig andlig, oändlig och djup du var oersättlig
för mången man här på jorden, där du betytt så väldigt mycket för mänsikor
och spritt din glädje och hänsyn som ringar på vattnet, men allt vackert behövs ju dock även på andra ställen och det är därför jag tror att du har blivit hemkallad till andra sidan för större mål och mening då du är en pussel bit och viktig kugge i det hela alltet och behövs där för att guida människor mot välbefinnande och sitt sökande mot ljuset,

därför kallade gudarna hem dig du, behövs där, men jag kommer alltid att ha dig i hjärtats och själens bibliotek, inte med sorg utan med glädje och förståelse för jag vet att du har det bra där du är nu och där du har viktiga uppgifter för mänskligheten.

Och jag har plockat fram dig var gång jag ser en blomma slå ut, ett barn födas, en sjuk bli botad, utrotnings hotade djur få en national park, nödställda blir räddade, skövlade skogar växa upp igen, svältande barn får mat och vatten.

Då är det mening med det allt. För ser vi oss omkring i vår värld med hjärtat och själens ögon så upptäcker vi en massa gott och små mirakel,
och detta tycker jag att du JAN står för.

Var gång jag ser detta ske ska jag skänka dig en tanke ifrån min själ.

Ja nu när jag skrivit ner min inre rösts tankar så lutar jag mig tillbaks i min fotölj och betraktar alla ljus jag tänt för dig min vän och ser lågorna dansa och uppföra ett skådespel på väggarna, så sluter jag sakta mina ögon och ser dig som i en dröm hur du till sist har hittat dina gröna ängar, där bortom horisonten du har hittat din harmoni, och när jag skådar bakom mina ögonlock så ser jag hur du i vitt linne dansar igenom
stora blomsterfällt med ny plockade buketter i famn.

Och visst! jag känner vinden för den dansar i lågorna i mina stearinljus,
och lyssnar jag noggrannt så hör jag även hur vattnet porlar i bäcken bakom dig, och alla djuren har samlats omkring dig för att bli kärleksfullt klappade och visa sitt förtroende mot dig och välkommna dig.

Och det är som du säger, att vi är små inför universum men med din hjälp skulle männskligheten kunna fylla universum med ödmjukhet och kärlek,

för även det är oändligt, och även i universum finns horisonter, där evigheten kommer efter, och där du skulle vara vägvisare, och godhetens ledstjärna mot det yttersta ljuset.

Vila i frid Janne
Älskar dig
Lasse