Plötsligt
ser jag tydlig konturer bland skuggorna
Eldtungor
vandrar runt bland oss alla
det speglas i ögonen
Sakta sprider sig hopp ivåra kroppar
det väcks liv i det omöjliga
Stora träd
växer i bergssluttningen där vi går
Deras rötter klamrar sig stadigt fast,
de sträcker grenarna alla högre upp
Under oss ligger vit dimma i slöjor,
lager på lagerlappar de över varandra
En efter en
vadar vi där igenom
Omslutna
kan vi endast känna,
inte se,
inte veta någonting säkert
Våta av morgondagg
öppnar vi ögonen på nytt
och läser förvånat varandras olika språk och rörelser
Kärleken
kan förklaras med ett enda ord:
tro