Det fanns en stad i mitt inre, av tegel och neon,
          där jag bar mina murar med förgänglig stolthet.

Det fanns gator där bara du vandrat på och ingen hittat än,
          men din vandring drog dig bortåt, ett vägval.

Det var ekot av dina steg som gav mig skymten av din glöd,
          jag plockade dina falnande bitar för att ge dig åter.

Det var du som brunnit ut inför mig, kastade din kolbädd,
          mitt hjärta sveddes i kylan från en eld som inte fanns.