Som råttors gnagande på elkablar 

har ångesten ätit upp det sista skyddslagren 

Blottade ligger nu alla själens kablar 

utsatta för nyckfull kortslutning 

Med handen hårdare tryckt mot bröstet 

i ett försök att hindra hjärtats hårda slag

Med ett huvud kaotiskt av lösryckta tankar

Varthän, varhelst, vem som, vart jag?

På högvarv - ändå totalt ineffektiv 

Fladdrar, zappar runt, fiskar ytligt, söker grunt

Så skört är livet, så lättrubbat lugnet

- Andas in, andas ut... Andas jag?