Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Om sanningen ska fram

Om sanningen ska fram måste lögnen flytta på sig. Så enkelt är det. Det minsta man kan begära av kontraster är ett de ska vara inkompatibla. Om sanningen ska fram måste lögnen vika undan, vika tillbaka kanske, men tillbaka vart? Det är först där det börjar bli svårt. Osanning har många härkomster.

Och om sanningen ska fram, känner du igen en sanning när du ser den? Att lögnen har olika färger vet vi, men hur vet vi att sanningen inte också kommer i diverse kulörer, ser vi skillnad på en vit lögn och en vit sanning? Svarta sanningar har jag stött på, svarta sanningar om våld och hat och mänsklig ondska, men ibland undrar jag om ett par av dem inte egentligen var lögner.

”Det är sant för mig”, var det någon som sa, men jag förstod aldrig riktigt vad hon menade. Om det är sant för dig men inte för mig, hur sant är det då? ”OK” sa jag. Religiösa sanningar är så svårdebatterade. Det är ungefär som med majoritetsdemokratin. Går det inte att diskutera kan vi ju lika gärna låta bli.

”Tro på det som du har störst anledning att tro på”, var det någon annan som sa, och han var anställd vid universitetet och dessutom man, så på något sätt ville jag gärna tro honom. Det var bara det att hans lösning var så enkel och idiotsäker att jag blev lite misstänksam. ”De enklaste lösningarna är ibland de bästa”, svarade han. ”Visst”, sa jag, ”men ibland är de bara…enkla”.

På ett sätt var hans förklaring mer tillfredsställande än hennes. Vetenskapligt välgrundad, rak och tydlig. Inga kryphål. Men samtidigt hade jag gärna velat känna till hennes knep. Hur visste hon så säkert vad som var sant? Det kunde hon självklart aldrig förklara, och det är ju typiskt min tur, men de bästa recepten är alltid hemliga, vet ni.

Om sanningen ska fram måste lögnen vika undan och bereda plats. Så enkelt är det. Det minsta man kan begära av kontraster är ett de ska vara inkompatibla. Plus och minus tar ut varandra, lika barn leka bäst. Samtidigt ska man inte frukta mörkret, för utan mörker inget ljus, och mörkt är allt som ljuset med bävan längtar till. Som yin och yang. Lite skit rensar magen.




Fri vers av asplausibelt
Läst 323 gånger
Publicerad 2007-02-18 21:34



Bookmark and Share


  lodjuret/seglare VIP
som jag brukar säga till den som tror
det vill säga tror på en gud...

gud finns för den som tror

sanningen finns för den som tror

justa frågor dock

svaren finns inom oss

meningen med livet är att leva det

4 solstrålar till dig, och en vit ros
2007-02-26

  Gawain VIP
Utan kontrast blir det lite svårt att urskilja... ja nån kontrast helt enkelt. Och utan kontrast och ljusbrytningar blir saker lite svåra att se.

Som med sanningen och lögnen. Själv tror jag på någon sorts universell sanning, den som bara är. Den som ingen kan äga eller lägga rabarber på som sin. Sen kan man ju intala sig själv sanningar man gillar utifrån olika betraktelsevinklar...

Lögnen däremot är väl alltid lögn hur man än vrider på den. Jag menar, i och med att den betraktas som lögn måste den ju per omedelbar automatik betraktas som alltigenom avsaknad från allt vad sanning är.
Kontrast igen... svart eller vitt... allt där emellan kan ju inte benämnas som annat än ren gråskala. Där kan ju allt nyanseras i det oändliga...

Svart eller vitt, sanning eller lögn. Antingen eller, finns det egentligen nåt mitt emellan?!

Tänkvärd text, bra poäng!
2007-02-25

  Sanningsägaren VIP
intressanta tankegångar som får mig att fundera vidare....
kom att tänka på denna

http://www.poeter.se/viewText.php?textId=120481

Välkommen hit förresten!

/Åsa

2007-02-18
  > Nästa text
< Föregående

asplausibelt
asplausibelt

Mina favoriter
andas
Uppoffring
jorden röd