Den blicken

och darret i rösten

som hon höjde ett tonsteg för högt

Det var det som avslöjade henne

och hennes sorg

I ett enda ouppmärksammat ögonblick

rämnar hennes värld

och hon kan inte se

att hon har någon plats

i hans 

Jag såg det komma

och jag är så tacksam att mina armar

lockade in henne till tröst

Att hon lät det komma

Hon kunde lika gärna vänt sej från

i ren självbevarelsedrift

Tack och lov vände hon sej mot

mej

och grät

över sin tillfälliga förlust

som hon inte kan överskåda

och därför ger den evighetsstämpel

men... min älskade... mitt Allt

Världen är inte vänd mot dej för evigt 

och din far älskar dej

över allt annat

Vad som än händer

så minns just detta 

Vi vuxna försvinner ibland

på ett för kostsamt och dyrt sätt

bort från våra barn

Bara genom att

inte fråga och visa intresse

Leda in och bjuda av en dela av sitt bord

Det är det lilla som får allt att falla sönder

Som smärtar och lägger sej som en reva i själen

Det vackra är dock att även det lilla kan få det att läka

och att ingenting någonsin är förgäves.