fritt ihopdiktat efter en gammal skröna.
näktergalen som inte kunde sjunga
andra näktergalar små åt honom pekar vinge de flinar rått, hans önskan är att strupen fylld av guld han finge
där sitter han så sorgsen mobbad utstött, ja en paria berövad sången oförmögen minsta lilla aria
han gråter stora floder tappat har han all sin glöd djupt ledsen i sin fågelsjäl han önskar falla ned, helst död
han segnar ned till marken men stelnar till helt tvärt och känner något underligt sticks in i liten fågelstjärt
han skakar sig, han våndas nåt sitter fast därinne han sneglar mellan benen "där sticker ut en pinne"!
han hoppar och han rister och krystar lite mera då hör han plötsligt ton så spröd och strax så hör han flera
glad i hågen spelar han de ljuvligaste toner ty plötsligt har han kommit på helt nya sångfasoner
nu hörs från lilla fågeln skratt och lyckligt fnitter visst gör det lite ont ibland men bara när han sitter
han flyger kring och kvittrar så glatt, så helt förnöjt ur rumpan sticker numer ut en liten "piccoloflöjt"
Övriga genrer
av
Eline.P
Läst 590 gånger och applåderad av 1 personer Publicerad 2007-02-26 09:25
|
Nästa text
Föregående Eline.P |