Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
Reinkarnation... vad är det? Varför blir det så svårt med vissa möten, o lättare med andra. Vad drar oss mot, när vi borde gå ifrån... och tvärtom? Får vi nya chanser att ställa allt till rätta, liv efter liv, tills vi är "färdiga"? Jag... undra


Vi möts... tills det är klart.

 

Jag har älskat dej innan

Jag har kysst dej förrut

Blivit lämnad ensam kvar

då din resa tagit slut

 

Jag har åtrått, tillbett, dyrkat dej

i evighetens förlorade dagar

och nu finns du här igen, framför mej

styrd av universums egna lagar

 

Du har smärtat mej

förlorat mej

förnekat

och förskjutit

 

Och jag har hatat dej

föraktat dej

och av din ångest

har jag njutit

 

Förenade av Kärlek

Förlorade av Hat

Allting där i mellan

synes desperat

 

År försvinner, liv passerar

Så prövar vi igen

För vi bär på samma nyckel

till det vi kallar Hem

 

Men vi fumlar, tappar bort

vänder fel och upp o ner

och låset verkar obrytbart

och vi kan inte se

 

Viljan den är stark

och Kärleken är stor

Bara hoppet orkar stanna kvar

i hjärtat där det bor

 

Separerade av svårigheter

vi ej ännu kan förstå, min vän

men vi bereder marken framför oss

tills dess vi möts igen

 

Och kanske är vi redo då

att se oss för dom vi är

och nycklarna blir öveflödiga

Då vårt Hem blir

 

Nu och Här

 

 

 

 

Jag älskar dej med den kraft jag har

 

I detta nu 

finns

Du

 

Din Mija 

 

 

 

 

 




Fri vers av Howlit
Läst 307 gånger
Publicerad 2007-03-04 13:52



Bookmark and Share


  ÅsaLena
Jättebra! Du lyckas fånga något komplicerat med träffsäkerhet, som berör och engagerar läsaren!
2007-03-05

  KonstigaKatter
Det är de som skall träffas vid rätt tidpunkt på rätt ställe, det är de som då får veta att Hem öppnat sina portar och varm luft genom fönsterna smyger... Vacker, längtande, nyckeln i handen hållande poesi.
2007-03-04

  aftermath
jag anar en vemodig förtröstan i denna fina text.
2007-03-04

  Albert
konstigt, men det var det där sista, nästan osynliga som bet sig fast i mig
och stjärnan
som nåt slags osynligt meddelande från en gud
2007-03-04

  Lasseman VIP
wow! denna var stark poesi som jag gillar och tror på, ja ibland undrar man varför man om och om igen väljer svåra vägar, och man känner igen platser och känslor...hm..
tack för trevlig text mvh Lasse
2007-03-04
  > Nästa text
< Föregående

Howlit
Howlit