Reinkarnation... vad är det? Varför blir det så svårt med vissa möten, o lättare med andra. Vad drar oss mot, när vi borde gå ifrån... och tvärtom? Får vi nya chanser att ställa allt till rätta, liv efter liv, tills vi är "färdiga"? Jag... undra
Vi möts... tills det är klart.
Jag har älskat dej innan Jag har kysst dej förrut Blivit lämnad ensam kvar då din resa tagit slut
Jag har åtrått, tillbett, dyrkat dej i evighetens förlorade dagar och nu finns du här igen, framför mej styrd av universums egna lagar
Du har smärtat mej förlorat mej förnekat och förskjutit
Och jag har hatat dej föraktat dej och av din ångest har jag njutit
Förenade av Kärlek Förlorade av Hat Allting där i mellan synes desperat
År försvinner, liv passerar Så prövar vi igen För vi bär på samma nyckel till det vi kallar Hem
Men vi fumlar, tappar bort vänder fel och upp o ner och låset verkar obrytbart och vi kan inte se
Viljan den är stark och Kärleken är stor Bara hoppet orkar stanna kvar i hjärtat där det bor
Separerade av svårigheter vi ej ännu kan förstå, min vän men vi bereder marken framför oss tills dess vi möts igen
Och kanske är vi redo då att se oss för dom vi är och nycklarna blir öveflödiga Då vårt Hem blir
Nu och Här
Jag älskar dej med den kraft jag har
I detta nu finns Du
Din Mija
*
Fri vers
av
Howlit
Läst 307 gånger Publicerad 2007-03-04 13:52
|
Nästa text
Föregående Howlit |