Ord forsar ut .
Floden väller ut till ett hav ,
ett hav av tankar

En ocean av intelligens , ..
torkar ut i din närhet.
Och munnen känns som en öken.

Men även öken törstar sitt behov efter vatten
och i fel tidpunkt, fel minut
Så får man fram det enda dumma som oceanen så gärna lämnade kvar
Misstag, ett väldigt dumt svar.

Hjärnan, så fri från tankar när hjärtat vill flytta utanför kroppen
får vattnet att välla in som atlanten när din blick blir skymd från honom.

Gudomliga morgondag,
jag behöver varken solen för den värmer mindre än hans blick.
Och inget fågelkvitter, för hans visslande ballad hörs på avstånd,
och varken vatten för hans mun kunnat törsta min öken.
Och gett hjärtat något att dunka för.

Och hjärnan fått en tanke att tänka, bara, bara oss två.

Även om du aldrig mött mig hade våra tankar förenats i en himmelsk vals medan vi är tänkande om oss.

Din kärlek.