Jag öppnar min själ

och skriker i dimman

från toppet av berget

där andas jag ut

men tystnade svarar

över trädtoppars landskap

endast vinden bär fram

att min resa är slut

Tvingad till stillhet

och att få begrunda

de frågor jag ställer

och som kräver beslut

För alla vägar tillbaka

av mossa växt över

och inget finns kvar

av de spår från förut

Jag kanske är vilsen

utmattad också

och viljan är trasig

det kan jag förstå

Men jag faller med vetskap

att nått måste förloras

och dö inom mej

för jag kan ej va' två

Jag faller mot toppar

som strävar mot ljuset

och hoppas att jag

blir ledd ditt också