Invirad och fastbunden

sluter jag mina ögon

så du slipper se

smärtan

jag biter min mun blodig

och önskar det var ord

som rann ur den

istället för den blodiga sörja

med järnsmak som kommer

och smärtan bara djupnar

Du vill se

Jag vänder bort mitt

vanställda anlete

och orkar inte hålla masken längre

Den krackelerar och faller sönder

och du har bakbundit mina händer

så jag kan inte laga mej

inte fixa till

Varför håller du i mej så hårt

när jag bara vill springa?

Andas

Jag kan inte andas

Syret blir mörker och förtvivlan

som fyller mina lungor

Jag släpar min fula kropp i smutsen

för att bli renad

och jag sparkar sönder 

mina trasiga tankar 

Ingenting är som det verkar

Allting verkar utanför min kontroll

och jag vet inte

hur jag ska göra

för att laga mej själv igen

Tänker på pussel igen

Tänker på meditation

Tänker på lilla mej

Hon... den där lilla flickan

Vänd dej inte bort från henne

viskar mitt ännu friska hjärta till mej

Vänd henne inte ryggen 

Du håller i mej fortfarande

och jag är utmattad

men kvar i dina armar

och fast jag inte förstår allt

vet jag ett 

Det förflutna tillhör inte nuet 

och Du finns här Nu hos mej

Och fast du påminner mej om

allt som fattas mej

och om allt som jag längtar efter

och lever för

men som jag är så oförmögen

att kunna förklara

så... 

Älskade 

Älska bort den svarta skogen

och lägg mej på solvarm äng igen

Där inga skuggor

spelar bakom min rygg

Jag vill... så innerligt

Jag vill...