Skuggorna i hörnet på ditt rum
får allt att krympa
och min själ ger sig hän i mörkret
som fyller oss när tystnaden lägger sig som en mur emellan

och gör så det känns
som kärleken rymmer i en ask

du bar mig
upplyfte mig i icke-vaket tillstånd
gav din bädd, och smutskastade dig själv
du satte dig på golvet
iväntan på att jag skulle vakna

du vakade och väntade
och utstuderade skuggorna
mitt ansikte döljde för dig

men i icke-vaket tillstånd
ser du allt det jag inte ser

och beundrar var kontur
min läpp och haka har

Du själv är utom dig av lycka
att utforska detta utsökta anlete
med en förälskad persons blick

och med precision sedan kunna säga
hur i detalj min panna rynkar sig när jag funderar

Du gör detta, och mycket mer
i mitt ovakna tillstånd
när själen ger sig hän på äventyr i muren mellan oss
och när mina drömmar blir hänsynslöst ensamma

sträcker jag bara ut en hand..