det finns en klösande rivande smärta

långt bortom rimord på kärlek och hjärta

skuggor som grinande bidar sin tid

avgrunder fyllda av värkens små djävlar

med klor som glödgade spjut och de tävlar

var de ska såra vem sticker djupast

pinad och plågad i kropp så förvriden

du finns i vår famn tätt intill hela tiden

bli stilla du lilla du käraste syster

vi bär dig i gullstol mot ljusare stränder

miljoner lyktor längs vägen vi tänder

ro kära barnet ro

mot smärtfria rymder du anat ej skådat

svävar du tyngdlöst vi unnar dig nåden att

vilar på mjukaste dun