Här är dagens aktualitet:
Jag ville gärna bli poet
men jag hörde någon slags auktoritet
säga något om rimkapacitet:
”Utan den blir du ingen celebritet,
det är en ren formalitet”
Och till mitt stora förtret
räckte inte min personliga integritet
för att ignorera denna profet.
Så jag arbetade och slet
och gick på stenhård rimdiet
levde mest som en asket
och kvävde min inre estet
som annars är mer för originalitet
och oreglerad sensualitet.
(Jag sväljer inga färdiga paket,
det är ett hot mot all form av vitalitet,
bara så ni vet.)
Men helt diskret
vände min mentalitet.
Plötsligt var rimmen i majoritet.
De blev min nya verklighet
en del av min identitet.
De skänker ju en viss intensitet
och deras regularitet
motverkar onekligen nervositet
och rent konkret
så bidrar ändå det
till textens stabilitet.
Succén var en realitet.
Min popularitet
sköt upp som en raket.
Jag blev en riktig killmagnet
helt enkelt jävligt het
välkänd över hela vår planet.
Att rimma är nu det bästa jag vet
jag har pånyttfötts som rimatlet.
Vår relation är idel stabilitet:
Jag och rimmen i all evighet!