I en svalkande vind de fördes ihop
de såg varandra och fann
det var deras desperata inre rop
som gjorde deras outtalande, så sann

Men så flickan visste
att hennes dagar var till ända
och allt de hon miste
för att få den vinden till att vända

Kärlek är det största av allt
även det hon visste och bruka
Så när hon fick till insikt att döden skulle göra det kallt
Värmdes alltid hennes hjärta och läppar, ack så mjuka

Den självutplånande varelse hon alltid varit
hade brutit, rasat hans trygga mur
han lovat att henne alltid beskydda
då hennes smärtfyllda röst var som toner i dur

men hon gjorde honom försvarslös
och hon gjorde så hans hjärta frös

Det bultande hjärta som funnits brevid
hade slutat att dunka i takt
och stannade upp i det rum och tid
när de dödsdömda orden var sagt

\"Inatt var jag din, förevigt jag finns i ro
För vindlande världar kärleken byggt en bro
en önska jag har min käreste vän
att du en dag återvänder till mig, så jag hittar hem\"

När dagen äntligen lidit mot sitt slut
när hon kände hon inte orkade stå ut
då hon hållde sig vaken till klockan minst var fyra
och huvudet och kroppen var alldeles yra
sedan när klockan slog fem
så slöts ögonen för att inte öppnas igen ..

Tårar där vättes på hennes grav
Förstod inget utav den tålmodighet
den visdom som förknippades med hav
att större än döden, Hennes outsagda Kärlek.

Han hade vårdat en ros på graven, med all dess törn
som han saknade hennes läppar utav siden
på hennes grav pryddes varenda hörn
tills när han förstod vad de gjort hela tiden

Du Älskade Mig varje Sekund När solen gick Ner i ditt Liv

Han viskade med stämma utav grav sorg
\"Min älskade i smärta hade hela tiden levit\"
Utan han visste det hade hon raserat hans inre borg
och skulle finnas med honom, förevigt.