Redan medlem?
Logga in
"Han greps av vrede, stäckte ut handen och tog på honom..." (Markus 1: 40-42)
Då sträckte han ut sin hand...
En man, ensam och förnedrad Av kollektivet bortkastad likt kasserat, illaluktande avfall
Isolerad, bortstött... Berövad all mänsklig värdighet Förnekad all mänsklig beröring
En kropp, varig och förvriden Av sjukdom sönderbruten bortglömd...
I självföraktets skygga blick anas sönderfrätt självkänsla Osäkerhetens seglivade ogräs
Men du ser denna människospillra! Du upprörs av förnedringen som lagts på denna plågade man
Och du sträcker ut handen - och rör vid honom!
Fri vers
av
ÅsaLena
Läst 1386 gånger och applåderad av 3 personer Publicerad 2007-05-15 13:03
|
Nästa text
Föregående ÅsaLena |