Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

"Han greps av vrede, stäckte ut handen och tog på honom..." (Markus 1: 40-42)

 




Då sträckte han ut sin hand...

 

En man, ensam och förnedrad

Av kollektivet bortkastad

likt kasserat, illaluktande avfall

 

Isolerad, bortstött...

Berövad all mänsklig värdighet

Förnekad all mänsklig beröring

 

En kropp, varig och förvriden

Av sjukdom sönderbruten

bortglömd...

 

I självföraktets skygga blick

anas sönderfrätt självkänsla

Osäkerhetens seglivade ogräs

 

Men du ser denna människospillra!

Du upprörs av förnedringen

som lagts på denna plågade man

 

Och du sträcker ut handen

- och rör vid honom!

 

 




Fri vers av ÅsaLena
Läst 1316 gånger och applåderad av 3 personer
Publicerad 2007-05-15 13:03



Bookmark and Share


  Maria T
En dikt fylld av mänsklig förnedring
spetälska. Jesus ser honom rör vid
honom och vill att han skall bli ren.
Ett föredöme.
2008-05-11

  © anakreon VIP
\"Så gån ut och gören för andra...\"
2007-05-18

  Eline.P
Vem är jag att döma?? En dikt fylld av medmänsklighet.....mer av detta behöver vi i dessa allt mer kyliga tider där var och en sköter sig själv och skiter i andra!
2007-05-17

  Hildegun Relefors
Glad att jag hittat dina texter. Jag försöker varje dag sträcka ut min hand och vidröra eftersom jag arbetar i vården. Jag får dubbelt igen. Din text rörde mig, kände stor sympati för dina tankar. Skriv mera!
2007-05-15

  devilsangel
tung, stark och illa berörande...om människors grymhet och fördomar.
Mycket bra skrivet, och orden stannar kvar...
2007-05-15
  > Nästa text
< Föregående

ÅsaLena
ÅsaLena