vi tassar runt varann på osäkrat område
över den mark vi själva trampat sönder
med våra ord dessa försåtliga minor
som lämnar vidöppna avgrunder mellan oss

vill bara fly från dessa ångesthål
från inlindade elakheter

serverade på silverfat

som svidande piskrapp i själen

flyger de mellan oss


vi har slagits i vårt verbala familjekrig
uppgivet lägger jag mig nu platt
för att slippa dina taggiga monologer
håller blicken sänkt fri från hullingar

alltför sent att läka såren vi gav oss
ingen återvändo ur elakhet och smärta
till vägs ände slog vi följe och här står vi
med horisonten strax framför våra fötter