- Du förstår, Sara är min pärla! Hon är mycket dyrbar för mig. Jag har förädlat den pärlan i en massa år så ingen ska komma hit och fördärva det på några veckor…
Den unge mannen lyssnade utan invändningar och när ni kom upp från pannrummet, dit du valt att ta honom för detta allvarliga samtal, så såg han rätt blek och förskrämd ut.

Han kom aldrig mer tillbaka och den äldsta dottern reagerade med vrede mot sin far. Hon kämpade som alla andra tonårsflickor med sin självkänsla och sökande efter identitet och så kom hennes pappa och skrämde iväg den ende friare hon någonsin haft! Och kanske for du fram lite väl burdust mot den unge mannen. Han var trots allt bara 14 år! Men med tanke på din egen bakgrund är det inte så konstigt att du kände behov av detta allvarsamma samtal. Du har själv varit där! Du var bara 15 år då du gjorde din sexdebut och du lärde dig snabbt spelets regler. ”Hur man får en tjej dit man vill!” Du hade framgång i ditt värv och precis som du senare i livet har haft framgång i det mesta du företagit dig, blev du snabbt en mästare i förförelsens konst. Med både charm, världsvana och ett viss mått av sentimentalitet fick du flickorna på kroken. Många förtvivlade tårar och krossade hjärtan lämnade du bakom dig då sex blev ett substitut för kärlek. Vad du inte visste då var att det inte bara är den utnyttjade som far illa, utan även den som utnyttjar. Så kom det sig, att du trots att du ångrade och vände om från din destruktiva livsstil, fick bära med dig såren. Som 25-åring var du sexuellt utbränd. Precis som den som förätit sig på sötsaker samtidigt som han är undernärd, hade du förätit dig på sex samtidigt som du var uthungrad på kärlek - ingen bra kombination!

Då föddes vår äldsta dotter!
Vi var tillräckligt vuxna för att ha börjat längta efter barn, men samtidigt tillräckligt unga för att inte riktigt veta vad vi hade att förvänta oss. Förlossningen gick förhållandevis snabbt och ut kom vår efterlängtade dotter. - Men vad ful hon var! Ingen hade talat om för oss att nyfödda bebisar sällan är vackra, så när vår dotter uppenbarade sig med tillplattad näsa, bakåtlutande panna och allmänt uppsvullen och rödmosig så tittade vi med förvåning och misstro på den sprattlande varelsen. Är detta vår dotter? Jag hade uttryckligen bett att slippa Lapisdropparna, som på den tiden fortfarande var rutin vid förlossningar, eftersom jag läst hur viktigt det är med den första ögonkontakten. Men det hade inte gjord någon skillnad om vårt barn hade fått dropparna, för så uppsvullen var hon att hon ändå inte kunde öppna ögonen på flera dagar! Nej vacker var hon inte, vår förstfödda!

När du samma dag mötte några bekanta så frågade de givetvis hur förlossningen hade gått och om du tyckte att ditt barn var det vackraste på jorden!
- Nej, svarade du uppriktigt, till allas förvåning. Hon är rätt ful! Du har senare berättat att du i ditt stilla sinne tänkte: ”att det här har jag nog fått för att jag skall lära mig att älska alla sorters människor”.
Men naturen har sin gång och redan nästa dag började vår lilla dotter se lite mindre svullen ut och mer som en riktig bebis. Du gick vid den här tiden fortfarande i skolan men tillbringade din mesta tid på BB. Ingen annan pappa kom så tidigt och gick så sent! Du satt där i en besöksstol med den lilla sovande mot ditt bröst och försökte koncentrera dig på Napoleonkrig och industrialismens historia. Nu är det så att du aldrig har varit speciellt klädmedveten, så när du första dagen kom i flanellskjorta och över den en vit sliten t-shirt, så tänkte jag inte så mycket på det. Men när din besynnerliga klädsel upprepades dag efter dag så började jag till slut undra.
- Varför i hela fridens namn har du t-shirten utanpå skjortan eller tröjan? frågade jag till slut. Du tittade förvånat på mig, som om jag missat något väsentligt och så svarade du att du var så rädd om dotterns mjuka skinn att du ville ha något mjuktvättat utanpå så att hon inte fick skavsår på kinden när du bar omkring med henne! Då förstod jag att ditt hjärta var förlorat!
Du som ersatt kärlek med sex så länge att du förlorat kontakten med ditt eget känsloliv hade äntligen hittat tillbaka till den rena, osjälviska kärleken. Relationen till mig hade inte kunnat läka de sår som du åsamkat dig själv, men det lilla oskyldiga barnet blev som ett helande plåster för dig.

Åren gick och vi välsignades med tre barn till, varav ännu en dotter. Jag har aldrig sett en pappa älska och beundra sina döttrar så totalt som du gör. Och sällan har jag sett en sådan förtrolighet mellan en far och hans döttrar, även om de har betackat sig för din inblandning i deras val av partners. Efter samtalet i pannrummet blev det något av ett internt familjeskämt att tala om pappas ”pärlsnack” och våra två döttrar har nogsamt varskott varje presumtiv friare att det kan hända att pappa tar ner dem i pannrummet. En ung man som besökte oss för första gången var så uppenbart nervös och blek om nosen att jag var tvungen att fråga min dotter varför han var sådan. Hon berättade då att hon, som hon brukar, hade varskott honom för det eventuella ”pärlsnacket”, vilket gjort honom vettskrämd! Men vad jag vet har du aldrig mer hållit ditt ”pärlsnack”, även om du ibland har haft en lidande blick då du sett hur någon av dina döttrar fastnat för en man, som du inte känt dig trygg med. Ni är det mest dyrbara han har och han skulle gå genom eld för er om han kunde skydda er från att bli sårade och utnyttjade, men ni är vuxna nu och har själva gått på era törnar - och kanske måste det vara så. Men jag hoppas ändå, att ni som döttrar till en pärldykare, alltid ska minnas att ni är dyrbara. Den man som inte vågar dyka djupt och ta risker för att pärlan ska bli hans – han är er inte värdig!