Nej, livet går inte spikrakt.
Livet kanske är en såpa,
svedd får man tydligen räkna med att bli.
Hissen tar mej alldeles för långt ned,
ingen möjlighet till att se ljuset.
En dag i taget.
Helvetets förgårdar, en glaskupa där jag betraktar.

Så kan jag då, plötsligt känna lycka igen,
lycka över det som finns
Kloka, glada förtroliga samtal.
Nu skall jag leva igen.
Inte gå runt med för tunn hud.
Orka, känna lust o njuta.
Men,
jag behöver hjälp att se det vackra.
Mina krafter räcker inte,
Hjälp mej att bära.

Tid - snälla ge mej tid.
Utan tid, kommer du inte över tröskeln.
Inga genvägar
tid och nu

Livet har fått fler bruna nyanser, de är också njutningsbara.
Söker ändå ljuset, det invanda.
Ingenting får vara hopplöst,
godheten skall segra,
sluta aldrig tro,
sluta aldrig hoppas