I den tidiga gryningen springer vi med

våra sextio liters ryggsäckar av militär modell

för att hinna före ner till hjort språnget

och se soluppgången.

Vi gled fram på daggen i nedförsbacke

likt slalom åkare mellan stubbar och träd

och trotts vår snabbhet hann vi inte riktigt

för solen väntade inte på oss

och tur var väl det för gud så vackert

det var då hon skickade sina strålar

igenom skogens träd och gren verk.

Det var precis som om vi kunde ta på dom

glida på dom och åka snålskjuts till himmelen

och när vi kom fram ur skogen och nådde ut

till klippan som kallas för hjort språnget så såg

vi en bit av paradiset då den uppstigande solen

färgade det gråa landskapet i all världens pasteller.

Och vi önskade i våra hjärtan att detta skulle vara

evigheten! för här känner vi oss så hemma

lite som dom tre musketörerna

eller dom tre vise männen

vi stod för tro hopp och kärlek

och alla våra bekymmer var som bortblåsta

här förstod vi tre vad livet handlade om.

När vi igen gick ner igenom skogen

efter att ha njutit av vårat kaffe som vi

kokat över öppen eld och käkat våra

välsmakande smörgåsar med Kalles

så stannar jag upp! bara för att vila

och känna efter energin jag samlat på mig

under vår natt vandring som var ett skönt

äventyr och avbrott ifrån storstadens

jäkt och stress, bort ifrån jobb och fester.

Och vi var lyckliga! fast att det hade

regnat hela natten, jag erbjuder både

John och Mats en välstoppad pipa som vi i

all välmående och stillhet njuter av

utan att säga nått till varandra, vi bara förstår

och finns till.

Vi sitter där på det gamla sten röset och puffar

och jag tänker tillbaks på vår natt vandring

i timmar i mörkret med våra lyktor och

ficklampor! och tänk vad man kan höra för

konstiga ljud som man annars inte hör

och man ser figurer, konturer, rörelser och

skuggor ur nattens skådespel

ur mörkrets levande teater.

Vad jag älskar naturen och våra vandringar

stoppar min pipa i mungipan och beundrar

skogs svalornas akrobatiskt skickliga

flyg färd precis över marken i sin jakt på insekter

och långt borta i skogen hör jag ett kraftfullt

brölande likt en jättestor hund vars svans blivit

krossad det kan låta fruktansvärt som ett döds skrik

eller nått ännu värre och jag vet att det kan

skrämma livet av vilken stadsbo som helst.

Men vi vet bättre

det är dovhjorten som gör sig attraktiv

för honorna samtidigt som han ser över

sitt revir och med sitt bröl

skrämmer bort konkurrenter.

Det har slutat att regna vilket skapar en speciell

skogs doft. Stärkta, helade och fulla av energi

la vi in ryggsäckarna, bytte kängor till skor

och satte oss till rätta i bilen och lämnade

Söderåsen bakom oss

mot stress, jäkt, fester och jobb

men starka i själ och sinne

så satte vi igång våra kära mobiler igen

för att möta storstads djungeln.