Övertäckta
av alla förkvävda tvivel
under botten av livlös dy
ligger en mötesplats i våt aska


Där rör de sig åter igen,
ljudlöst,
efter okända mönster och preludier;
rester av stoftens svävande danser


Det intecknade hoppet:
har vi mötts förr?,
ekar i tomma trädkronor

Likt en skenbart helt glömd visshet
svarar en annan visshet på en annan;

I din mjukt
återöppnande blick,
avslöjas stillsamt ett namn:
ivrig tålmodighet

Åter ges mitt lösen
när jag ser in i den


Bort tonar så de gråa skikten
mot en guldskimrande glöd
i stillade blodflöden